Idag har jag varit och fikat med preggogruppen. Vi satt och pratade om förändringen som skett kroppsligt med oss de senaste åtta månaderna. Är ju inte en liten skillnad på mig i mars och nu om man säger så. Många kilon tyngre och en badboll till mage rikare. Dock har jag tyckt under hela den här graviditet att "OJ vad stor jag är, hur ska jag kunna bli större?!" Det har inte varit några problem hittills och det är fortfarande fem veckor kvar. Vart ska detta sluta?
15 mars (en månad innan jag blev gravid), skulle jag verkligen köpa kjolen undrade jag då. Fick jag inte lite "putmage" i den trots allt? (pucko)
V 7 första "mag"bilden. Oj vilken bula sen då ;)
V 16-17 här började jag visa upp min mage i tighta kläder. Folk måste ju ha tänkt "Är hon lite småtjock eller gravid?"
V 21 här tyckte jag att jag började bli enorm!
V 27 badbollen tar sin form
V 30 här är badbollen ett faktum
Här är vi idag, v 35! Som sagt, vart ska detta sluta?!
Du är i vecka 34. Du har gått 33 fulla veckor och 5 fulla dagar (v33+5). Du är i 8:e kalendermånaden. Du är i 9:e graviditetsmånaden (lunarmånaden). Du är i trimester tre. Beräknat förlossningsdatum Lör 31 dec 2011 Du har 43 dagar kvar till beräknad förlossning.
Igår spenderades dagen med kalas på jobbet för min kollega Kerstin som fyllt 50. Det bjöds på tårta och trevligt sällskap. De flesta tyckte jag hade blivit jättestor men tror de berodde på att jag satt brevid två andra preggon som är runt v 25. Skoj att träffa arbetskamraterna en sväng och extra lyxig kändes det när jag åkte hem och de andra vidare till sina familjer (familjerna de jobbar i). Ska även försöka ta mig på planeringsdagen den 1 december på Scandic opalen. Känns lite gamigt att bara dyka upp när de serveras godheter men jag är ju inte den som är blyg av mig så jag kör på.
Andra från vänster är födelsedagsbarnet!
Maria har snott åt sig alla dumlekakor, fy fan!
Lizzie har antingen nackspärr eller så är de någon hotfull posé utifall jag skulle försöka sno tårtan.
Två preggon till, de får käka mer tårta om de ska upp i min liga.
MUMS!
Under gårdagen tyckte jag att Fjalar var väldigt slö i magen och blev lite orolig. Ringde till koordinatorn på förlossningen som rådde mig att komma upp för ett ctg. Hellre en gång för mycket tyckte hon och jag höll med. Snälla Sara kom och hämtade mig då P var på jobb. Framme vid Östra ringer dock Peter och säger att han är på väg i alla fall. Ctg gjordes och Fjalars hjärta pickade på fint, runt 130-140 och allt såg bra ut. Ctget registrerade lite sammandragningar men doktorn behövde inte komma och kolla. Jag har ju själv känt av att de börjar förbereda sig där inne sen flera veckor tillbaka. Skulle de dock börja göra ont så ska jag ringa igen.
Så slutet gott allting gott. Tror bebis var trött bara då hela onsdagen spenderade på Gekås, Ullared med två andra tjockisar. Mycket mysig men tröttsam dag. Nu är det helg igen och det gör absolut inget att veckorna susar förbi!
Idag fick Fjalar brev på posten, eller det var ju adresserat till mamma Fjalar men innehållet var inte till mig. Paketet innehöll inget mindre än en BA-tröja från Oscar och med den på kommer F vara den coolaste ungen i Götet! Super tack från oss :)
Har inte haft en lugn stund sedan i söndag morse känns det som. Vi har hunnit med besök i Trollhättan, besök hos P´s kusin, luncher, fikor och infoträff på förlossningen. Idag har jag ätit frukost och inget mer, har tänkt att hela dagen ska gå i det tempot. Har två måsten och dem kan göras från den platsen jag sitter på just nu så det känns inte så ansträngande.
God dagens fina strålande lördag, dig har jag väntat på! När du väl är här får jag vänta ännu längre på att uppleva dig eftersom P inte behagar att vakna. Jag slockande som en lite kattunge igår efter en stunds klappande på ryggen till en lagom slö dokumentär. Vaknade självklart för att uträtta mina 10 toabesök och vid fyra snåret satt Peter fortfarande vaken så antar att han lär sova en stund till. Jag kan ju klä på mig ytterkläderna och uppleva dagen själv men det är inte lika mysigt.
Dessutom hände något läskigt med mina ben igår, jag kunde inte ta mig upp ur sängen och när jag försökte gå vek sig höger benen titt som tätt. Antar att de är fogarna som säger "Sluta bowla nu galna kvinna" jag går ju trots allt in i vecka 34 imorgon. Fast de är svårt att låta bli (det är ju så förbannat roligt) för håller jag mig bara i rörelse under själv bowlingen så går det ju bra, men tydligen inte efteråt. Resultatet idag är lite skakigt i benen men jag kan i alla fall gå. Vet dock inte om jag vågar ge mig ut på jättesträckor ensam, då kanske jag blir liggandes i någon skogsdunge någonstans.
Nej jag får tålmodigt vänta en stund till på sömntutan och om inget händer får jag helt enkelt ta till andra medel ;)
När jag var uppe hos mamma passade vi på att vara lite flitiga och skapade våra egna bebis-tillbehör. Tanken från början var att vi skulle sy en amningskudde men eftersom snälla Sanne hade en till mig så behövdes det inte. Vi bestämde oss istället för att sy ett babynest till Fjalar. Eller rättare sagt mamma sydde och jag klippte och pekade, men utan vårat sammarbete hade det nog aldrig gått ;)
Allt som allt gick de på runt hundralappen med tyg och vaddering, då blev de även en kudde till vagnen och en till spjälsängen gjord.
Barnmusik? Det kanske krävs att man är vuxen för att förstå det roliga i texten. Undra varför det inte blev P-Lars i stället? Hur som helst är ju det här hysteriskt roligt!
Tror även artisten har roligt åt texten, kolla 1.45 min in i klippet
Förra veckan bestämde jag mig för att packa väskan att åka upp i landet för en sista visit hos familjen innan Fjalar anländer. Har myst massor med de nära och kära samt bara tagit det lugnt. De behövs nu för jag får verkligen inte mycket sömn på nätterna då Fjalar misshandlar mammas revben så fort jag lägger ner huvudet på kudden. "Bara att vänja sig med att inte få sova" säger alla men sanningen är nog den att jag hellre vaknar av en skrikande bebis än av inre blåmärken. Men vad vet jag, förhör mig om ett par månader så får vi se om jag känner samma?!
Annars är allt bra med preggot och med bebis. Var hos barnmorskan igår och de mesta såg kalas ut. Skulle inte vara helt fel med lite mer järn i kroppen men jag behöver inte trycka i mig mer tabletter än jag redan gör i alla fall. Sf måttet låg på 32 och de kanske inte säger så mycket för er som inte är gravida men så "lång" är min livmoder i alla fall, sjukt intressant fakta ;) Något som däremot kanske är lite "roligare" att veta är att jag gått upp 24!!!!!!!!! kilo så här långt. Nu är ju de endast roligt för er som har något emot mig, en liten hämnd kanske om jag varit lite elak eller struntat i att ringa någon gång. Hur som helst så resonerar jag så här, 10 kilo plus för att jag slutade röka och 14 plus för att jag är gravid så då ligger jag helt plöstligt inom den "normala" ramen igen. Men som sagt det återstår ju ett par månader och där ska julen samt julematen klämmas in också :S Blir många, långa och intensiva barnvagnspromenader i vår med mina preggomammor.
Sist men absolut inte minst vill jag också säga ett STORT grattis till min kämpe kollega Anna som nu har ÄNTLIGEN har fått sin lilla bebis. En graviditet som varit ett helvete för henne rent ut sagt och en förlossning som inte verkar ha varit den lättaste heller men nu är hon äntligen här eran prinsessa. Nu får ni njuta av allt de mysiga med bebis och SKÅL för att "skiten" är över.
Gravidhormoner i samband med detta klipp kan inte resultera i annat än glädjetårar. Vid den här tidpunkten satt jag och skrek i telefon nerifrån Thailand på fullmoon party och önskade inget annat än att vara hemma i Sverige igen. Kärlek när den är som starkast!
Igår kan ha varit en utav de tråkigaste dagarna i mitt liv. Internet la av här hemma vid ett och var sedan nere hela dagen =( Bestämde mig för att ta mig en tur ner på stan och se människor en liten stund i alla fall, väl inne i nordstan var de 3000 grader och sjukt mycket folk så de blev en kort runda. Jag köpte grejer för att laga läckan i diskmaskinen, duktigt preggo! Sen införskaffade jag mig två söta mössor till Fjalar på rean och en liten present till P. Idag ska jag träffa Linda för en fika, bästa preggot i stan. Anledningen till varför hon är så bra är för att hon liksom jag har prickat in nyårsafton som anländningsdatum för storken. Nu tror vi båda att knyttet (Fjalars framtida kompis) kommer kika ut tidigare men de kan man ju aldrig veta med säkerhet. Vi kanske ligger där och skriker ikapp i varsitt rum när klockan slår 2012!
Nej nu är de dags för dagens andra "frukost", har mycket ätande att ta igen efter denna helgen ;)
ps. from idag jobbar jag inte, kanske inte på 10 månader, eller kanske mer och kanske mindre också. Hur som helst JAG ÄR LEDIG!
Kom på besök lördag-söndag. Vill egentligen inte ens nämna de då det var en av de värsta nätterna i mitt liv. Fjalar hjälpte inte till heller.. Så här buffade h*n när de var som värst...
Bakgrundsmusiken som blev var faktiskt av en slump men den fångar mina känslor av natten så jag valde att ha den kvar ;)
Idag har vi varit på vår första träff med föräldragruppen på mvc. Vi var sammanlagt tre par, det kändes fjuttigt och lite lamt. Meningen är väl att man ska skaffa nya vänner i samma livsfas som barnmorskestudenten så fint la fram det och finns de bara två andra par att välja mellan så blir det ju inte så lätt att hitta några man verkligen klickar med och är det då bara det ena paret ja då blir de lite hödstadiemobbningskänsla över det hela.
Jag var i alla fall längst gången vilket jag tyckte var lite skumt då min barnmorska ville ha in mig i en ännu senare grupp men jag "gick bakom ryggen" på henne och anmälde mig till denna. Hade inga som helst förväntningar inför mötet då de enda man egentligen har sett från föräldragrupper är den amerikanska versionen där mannen och kvinnan sitter tillsammans och andas ikapp, det var inget av den varan idag. Jag satt på min plats och Peter på sin och vi andades nog inte ikapp, inte medvetet i alla fall.
Det vi däremot fick göra var att utav ca 20 bilder välja en bild som reprensenterade våra känslor inför förlossningen. Peter tyckte de var lite flummigt och valde en väldigt fin bild på en man som beskyddande höll om sina gravida kvinna. Han motiverade de med att han skulle finnas där för mig som ett stöd under förlossningen och det fick han godkänt i min bok för. Jag valde däremot en bild på massa fiskar i ett blått hav. Min motivering var att jag längtade, efter att möta bebis, och att få känna mig fri igen. Fri från krämpor och en kropp som tillhör någon annan. Nu vet jag att jag säkert inte kommer tycka att förlossningen i sig är särskilt smärtfri eller så men på nått sätt föll bilden mig i smaken då den fick mig att tänka på snorkling och de längtar jag ju också till.
Efteråt satt vi (P och jag) och pratade om vad vi tyckte om föräldragruppen. Jag sa att jag trodde att det skulle ge Peter mest med tanke på att jag redan satt mig in i mycket praktiskt och har mina underbara morsor i preggogruppen (ett gäng som jag "träffat" online) att ventilera med. Peter skrattade och tyckte mest att de hela var min skull. Hur som helst var de mysigt att få höra lite manliga åsikter och tror P kommer få bra uppbackning från vissa av papporna då den ena tyckte jag skulle sluta längta, gå på bio och fan nöja mig med att bo på hisingen några år framöver men det gott folk är en helt annan historia. Nu är det dags för jobb om foglossningarna bär mig så långt.
Under de senaste åren har jag varit på jakt efter dubbelgångare till människor jag känner. Jag har hittills lyckas fånga tre på bild men jakten fortsätter än. Har ni någonsin stött på er dubbelgångare eller finns de någon kändis ni är lik?
Jag har fått höra att jag är lik Amy Lee men tror de mest handlar om att vi har samma hår- och ögonfärg och inte så mycket annat. Men ni kan väl hålla utkik efter min dubbelgångare där ute är ni snälla?! och om ni stöter på henne/honom så ta för fan en bild, annars är risken att jag kommer vara sur på er i all framtid.
Marcus är så poppis att någon har gjort en t-shirt av honom..
Anders dubbelgångare stötte jag på när han själv befann sig i Ryssland.
Efter krämpor och lathet är jag tillbaka en sväng. Hur länge kan jag tyvärr inte svara på men ni som är intresserade får väl kika in här då och då för att se något livstecken. Jag har efter mycket om och men gått ner i tid på jobbet och jobbar nu endast tis-tors, vilket känns som semester på alla sätt. Ledig varje helg är ju helt galet lyxigt och de har nog inte hänt sedan början på 2000-talet.
Bebis mår bra och vi är just nu i v.29, vilket betyder att de ca 11 veckor kvar tills Fjalar galopperar ut i friheten. Jag blir tjockare för varje dag, beror delvis på bebis men också på extremt dålig självdiciplin. Dock har ju ju diciplinerat mig mycket denna sommar ändå så lite fusk ska man väl hinna med också.
Är väl dags att slänga upp en bild här i samband med återkomsten så ni får se det med egna ögon. Nåja det kommer, stress har vi inte tid med. Lev väl!
