Föräldragrupp träff 1
2011-10-26 @ 15:04:51
Idag har vi varit på vår första träff med föräldragruppen på mvc. Vi var sammanlagt tre par, det kändes fjuttigt och lite lamt. Meningen är väl att man ska skaffa nya vänner i samma livsfas som barnmorskestudenten så fint la fram det och finns de bara två andra par att välja mellan så blir det ju inte så lätt att hitta några man verkligen klickar med och är det då bara det ena paret ja då blir de lite hödstadiemobbningskänsla över det hela.
Jag var i alla fall längst gången vilket jag tyckte var lite skumt då min barnmorska ville ha in mig i en ännu senare grupp men jag "gick bakom ryggen" på henne och anmälde mig till denna.
Hade inga som helst förväntningar inför mötet då de enda man egentligen har sett från föräldragrupper är den amerikanska versionen där mannen och kvinnan sitter tillsammans och andas ikapp, det var inget av den varan idag. Jag satt på min plats och Peter på sin och vi andades nog inte ikapp, inte medvetet i alla fall.
Det vi däremot fick göra var att utav ca 20 bilder välja en bild som reprensenterade våra känslor inför förlossningen. Peter tyckte de var lite flummigt och valde en väldigt fin bild på en man som beskyddande höll om sina gravida kvinna. Han motiverade de med att han skulle finnas där för mig som ett stöd under förlossningen och det fick han godkänt i min bok för.
Jag valde däremot en bild på massa fiskar i ett blått hav. Min motivering var att jag längtade, efter att möta bebis, och att få känna mig fri igen. Fri från krämpor och en kropp som tillhör någon annan. Nu vet jag att jag säkert inte kommer tycka att förlossningen i sig är särskilt smärtfri eller så men på nått sätt föll bilden mig i smaken då den fick mig att tänka på snorkling och de längtar jag ju också till.
Efteråt satt vi (P och jag) och pratade om vad vi tyckte om föräldragruppen. Jag sa att jag trodde att det skulle ge Peter mest med tanke på att jag redan satt mig in i mycket praktiskt och har mina underbara morsor i preggogruppen (ett gäng som jag "träffat" online) att ventilera med. Peter skrattade och tyckte mest att de hela var min skull. Hur som helst var de mysigt att få höra lite manliga åsikter och tror P kommer få bra uppbackning från vissa av papporna då den ena tyckte jag skulle sluta längta, gå på bio och fan nöja mig med att bo på hisingen några år framöver men det gott folk är en helt annan historia.
Nu är det dags för jobb om foglossningarna bär mig så långt.
Jag var i alla fall längst gången vilket jag tyckte var lite skumt då min barnmorska ville ha in mig i en ännu senare grupp men jag "gick bakom ryggen" på henne och anmälde mig till denna.
Hade inga som helst förväntningar inför mötet då de enda man egentligen har sett från föräldragrupper är den amerikanska versionen där mannen och kvinnan sitter tillsammans och andas ikapp, det var inget av den varan idag. Jag satt på min plats och Peter på sin och vi andades nog inte ikapp, inte medvetet i alla fall.
Det vi däremot fick göra var att utav ca 20 bilder välja en bild som reprensenterade våra känslor inför förlossningen. Peter tyckte de var lite flummigt och valde en väldigt fin bild på en man som beskyddande höll om sina gravida kvinna. Han motiverade de med att han skulle finnas där för mig som ett stöd under förlossningen och det fick han godkänt i min bok för.
Jag valde däremot en bild på massa fiskar i ett blått hav. Min motivering var att jag längtade, efter att möta bebis, och att få känna mig fri igen. Fri från krämpor och en kropp som tillhör någon annan. Nu vet jag att jag säkert inte kommer tycka att förlossningen i sig är särskilt smärtfri eller så men på nått sätt föll bilden mig i smaken då den fick mig att tänka på snorkling och de längtar jag ju också till.
Efteråt satt vi (P och jag) och pratade om vad vi tyckte om föräldragruppen. Jag sa att jag trodde att det skulle ge Peter mest med tanke på att jag redan satt mig in i mycket praktiskt och har mina underbara morsor i preggogruppen (ett gäng som jag "träffat" online) att ventilera med. Peter skrattade och tyckte mest att de hela var min skull. Hur som helst var de mysigt att få höra lite manliga åsikter och tror P kommer få bra uppbackning från vissa av papporna då den ena tyckte jag skulle sluta längta, gå på bio och fan nöja mig med att bo på hisingen några år framöver men det gott folk är en helt annan historia.
Nu är det dags för jobb om foglossningarna bär mig så långt.
