outofservice

Idag har jag bakat cupcakes för första gången i mitt liv, idén kom från ingenstans men var omöjlig att ignorera.
Jag känner mig huslig och jävlig duktig faktiskt. Gud vad jag är bra!

Idag har vi haft besök av P´s mormor på förmiddagen. Egentligen var de morgon för oss men när man träffar någon som går upp runt sju så känns de jobbigt att behöva erkänna att man precis klivit ur duschen vid 11. Dock skyller jag allt sånt på att jag är gravid nu förtiden, "Ja jag sov 14h i natt men de behöver jag, jag är ju gravid" "Ja men en bulle till skadar inte, jag är ju gravid" Oj vilken tung matpåse, den får du nog bära för jag är ju gravid" väldigt effektivt. P har dock inga problem med att erkänna att hans morgon oftast startar vid 12 varje dag så tror de där ligger hos mig, något latent sen jag var liten eller så. Säkert väldigt traumatiskt.

Jag fick i alla fall en väldigt fin kudde av Britta (P´s mormor) som jag ska ha till att buffa upp magen med när de blir dags för det och P fick en pyjamas. P har nog inte ägt en pyjamas sen lågstadiet men de ska allt bli skoj att se honom traska omkring i en flanellpyjamas i höst, ska nog köpa en pipa till honom också så har han hela outfiten komplett.

Britta berättade lite om hur det gick till när man skulle föda barn förr i tiden, då fick man nämligen dela på ett förlossningsrum med massa andra kvinnor. När låg man alltså och skrek och krysta i kapp, sen födde någon och då kom det en annan in (lite som stafett). Så hade man en långdragen förlossning kunde man ju skaffa sig en helt ny bekantskapskrets där inne.
Jag behöver väl knappast nämna att jag är VÄLDIGT glad över att få eget rum när det väl är dags för det, kan tänka mig att träffa andra som har lika ont som jag är nog de sista jag vill göra då.
Britta var även med på den första profylaxkursen i Sverige som anordnades på Uppsala akademiska sjukhus.
De ni, det är allt kult!!!

Peter tog den sista hönökakan imorse, jag började gråta. I just looove being pregnant!

Detta samtalsämne har dykt upp flera gånger den senaste veckan. Det hela bröt ut när min bästa vän Sara frågade mig om jag ville ha en spjälsäng när jag fyller år?! "Nej tack den är nog lite trång och jag tycker om min nuvarande säng.."
"Men den är ju till bebisen såklart" svarade hon. "Va? Fyller bebisen också år???! Men hur kommer det sig, den är ju inte född då?"
Baaah... Insåg i samma ögonblick hur julen kommer att se ut. Massa bodyns, nappar, små strumpor och andra babyrelaterade saker. PRECIS vad jag önskar mig!
Men det är ju jättekul tycker P, massa söta och praktiska saker till knodden. JA SKITKUL du, vi kanske ska köpa blöjor till varandra när vi firar tre år också.
Nej bebis kommer få så mycket fina saker ändå från alla som vill hälsa den nya personen välkommen till världen och mamma är lite ego förstår du. Hon vill också få födelsedagspresenter och julklappar, helst saker hon kan använda och har önskat sig också. Typ en babyrosa vespa (önskar mig detta för jag vet inte vilket år i rad nu)

Förra året fanns de ingen bebis på gång. Då hypade P sin present i närmare SEX månader. "Den är sååå stor" "Alltså du kommer bli så jävla glad" "Det kommer nog vara det bästa paket du någonsin fått".
När julafton kom fick jag blunda för han hade inte lyckats slå in den och när jag stod där med slutna ögon såg jag för min inre syn min älskade vespa komma glidandes. "Nu får du öppna, TADAAAAAAH"
En snowboard......
Jag hade aldrig stått på en snowboard, jag hatar snö, jag har ingen balans... Ja jag kan fortsätta i evigheter. Snowboarden kom inte heller komplett utan jag fick köpa bindningar, jacka och byxor för ungefär samma pris som brädan kostat och det var inte billigt vill ja säga.
Snowboarden blev dock en succé några veckor senare så nu idag kan jag säga tack älskling.
Kommer dock ihåg att jag frågade P om hur det kom sig att han köpte just en snowboard till mig och då svarade han "Jag tänkte på det JAG önskade mig mest och så köpte jag det till dig..."

Pust.. Nu lider denna helg mot sitt slut och jag med den. Jag har jobbat och känner hur energin börjar sina. Dock ska jag ändå ställa mig och laga mat om en stund. P erbjöd sig men jag har ett sånt kontrollbehov över maten att jag inte riktigt kan gå med på det. Löjligt jag vet men jag tror jag kan sträcka mig till att han får göra salladen i alla fall.

Så medans allt bara är trött och slött med mig är det motsats med bebis som har börjat ha cirkus inne i magen, mycket mysigt med buffar och knuffar.
Jag är även inne på sista tiden med snörning på skorna, de börjar bli tufft att komma åt att knyta.
Farväl mina älskade converse, vi ses nästa år igen..

Nu är de dags att ta tag i krubbet och sedan sjunka så djupt ner i soffan som det bara går.
So long my friends...

Återvänder en snabbis till blogg.se för som bloggnamnet tyder på är tebbe.se ur funktion. Någon skojig jäkel har hackat min blogg?!?! Fråga mig inte vad poängen med de hela är men jag vill tro att de beror på att jag är så himla speciell. Att personen i fråga inte kunde få nog av mig utan ville kika in "bakom kulisserna". Hur som, Peter ska laga den åt mig.

De lär dock dröja ett tag för han har installerat gta på mobilen och sedan dess har vi knappt utbytt tre hela konversationer. Frågar man honom något när han sitter vid datorn, kollar på tv eller leker med telefonen så får man ett frånvarande mm till svar oavsett frågan. Jag utnyttjar detta till max genom att slänga in "tvättar du imorgon?" "Kliar du mig på ryggen ikväll?" och jag har även försökt med "Löser du disken sen?" Då reagerar han dock. Han HATAR att diska, jag med. De finns ju för fan inget tråkigare och äckligare än att diska. Massa matresten som flyter omkring och tid tar det. Våran diskmaskin har gått sönder så just nu kretsar mycket runt disk.. Jag har gett mig fan på att jag ska laga den jäveln själv, behöver bara Peters hjälp till att skruva upp den. Och de lär ju bli... Ja när han har varvat spelet.

Nog om Peter, även om han är fantastisk. Bebisen i magen mår bra och jag växer så de knakar. Alldeles för mycket antydde vågen på under det senaste barnmorskebesöket. Har dock världens coolaste bm som tycker att jag kan upp hur mycket jag vill om jag känner för det. Jag var ju inte överviktig innan och de var tydligen de enda som betydde något. Tro fan hon tycker det eftersom hon slipper mig efter förlossningen när jag ska kämpa med vikten.
Skämt åsido, hon är grym. Slår hål på alla fördomar, säger åt mig att inte bry mig om alla kommentarer folk slänger ut sig och de kan man behöva höra. Vet att ni där ute säger de mesta med omtanke men nog sjutton kan man bli trött på er ändå.

Nog tjatat för nu, här ska förberedas för fin besök i form av finaste svåger från Oslo.

Ha en mysig kväll mina vänner och välkomna till min ubersnygga om än temporära blogg!